Man lär så länge man lever!

Att gå på en smäll!

Ja, då var årets första halvmarathon genomfört. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag är besviken & ledsen på mig själv med tanke på min insats i Berlin. Det skulle ju bli mitt lopp! Jag som kände mig så gott förberedd. Jag hade gjort allt riktigt med träningen, följt min träningsplan noggrant genom hela hösten & vintern. Jag hade också varit extra noga med kosten och sömnen veckorna innan loppet. Kosten är jag alltid noga med innan jag springa ett lopp. För mig hör det till de mentala förberedelserna, att äta riktigt. Jag hade visualiserat och skapat mig en målbild där jag ser mig komma i mål och har slagit nytt pers. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag är mycket besviken men försöker istället ta lärdom av mitt lopp och lägga det bakom mig.

Nu är det ett par veckor sedan jag sprang, jag har fått lite distans och hunnit analysera vad som gick fel. Runar & jag hade lagt en plan att jag skulle öppna i 4.50-5 tempo de första 2-3km, sedan öka farten efter hand och försöka hålla 4.35 tempo resten av loppet. Jag vet vad jag gjorde fel, jag öppnade i ett alldeles för snabbt tempo, 4-4.10 tempo, inte alls enligt plan. Allt kändes så bra vid start, god stämning längs banan, sol, massor av folk så jag bara malde på och följde tempot som var. Jag sneglade på klockan och såg att det gick alldeles fort de första tre kilometrarna, alldeles för fort enligt min plan. Men det kändes så bra så jag tänkte bara wow, detta är min dag. MEN så skedde det, vid 7 km mötte jag väggen. Det kändes det som om inte benen bar mig, jag blev svimmel och kände mig veldig konstig i kroppen. Jag blev nästan lite rädd och undrade vad är det som händer. Saken är den att det var mycket varmt, var inte mentalt förberedd på stekande sol och nästan 20 grader, det stod att det skulle bli 16 grader & moln, plus att vi sprang i lä första halvdelen, vinden fick vi emot oss sista delen av loppet, det svalkade skönt.

Jag fick snabbt ändra min strategi, jag hade två val antingen kliva av banan eller fullföra och bara ta mig igenom loppet och inte bry mig om sluttiden. Jag är inte känd för att ge upp så jag valde sista alternativet, att ta mig runt och komma i mål. Jag fick mig en fin sightseeing tur runt Berlin, om än en mycket plågsam sådan. Jag kom mig i mål till slut. Vet inte sluttiden exakt, vill inte veta heller. Men detta är min sämsta halvmara jag någonsin gjort, tror jag.  Men det är bara att komma starkare tillbaka och ta lärdom av det som skedde.  Jag ger aldrig upp.

Det jag också lärde, är att om du har en plan så följd den annars kan det gå som det gick med mig. Det är första gången i hela mitt liv som jag öppnar i ett för snabbt tempo.  Det har aldrig hänt mig förut, trots att jag löpt i så många år. Men någon gång ska vara den första. Jag brukar alltid vara mycket försiktig, hellre öppna i ett för lågt tempo, ibland lite för sakta och har svårt att ta igen det på slutet. Men nu har jag  i alla fall testat hur det är att öppna i ett alldeles för snabbt tempo och det gör jag aldrig om igen. Nästa gång följer jag min plan.

Jag har fler lopp att se fram emot i vår så det finns många möjligheter att sätta nytt pers. Nästa halvmara är Göteborgsvarvet, 21.e maj. Nu har jag nollställt mig, lagt en ny strategi och hoppas på ett bättre lopp när jag står på startlinjen igen 21.e maj i Göteborg.

Mitt tips till er! Om ni har en plan så följ den annars kan det gå som det gick för mig.

Lycka till med er träning oavsett om ni har mål eller inte. Man behöver inte ha ett mål. Det viktigaste av allt är bara att man rör på sig, kommer sig upp från soffan, så kom dig ut och få frisk luft och ny energi. Nu har vi den bästa årstiden framför oss, när det är fantastiskt att vara ute. Så njut den!