Midnight Sun Marathon – Tromsö 18.e juni
Detta året har jag sprungit fler halvmarathon än jag brukar göra. I maj & juni blev det tre halvmarathon på mindre än en månad. Jag ville testa det i år för att se hur kroppen reagerade både mentalt och fysiskt. Både Göteborgsvarvet & Beitostölen gick fint, men när det var dags för Midnight Sun Marathon i Tromsö så kände jag mig ganska sliten, mest mentalt. I tillägg hade jag också haft en mycket hektiskt period på jobb och inte fått den vila som jag egentligen behöver.
Tanken var att Midnight Sun Marathon i Tromsö skulle bli årets höjdpunkt. Ett lopp som jag har haft på min önskelista länge. Längtade verkligen att få springa det loppet. Men när det väl var dags så kände jag mig inte helt på topp.
Jag hade mycket höga förväntningar inför loppet, såg för mig att få uppleva midnattssolen, den vackra naturen och bara njuta. Men riktigt så blev det inte. Tromsö visade sig inte från sitt bästa sida den helgen. Det var regn, 6-8 grader, regntunga skyar och man såg inte bergstopparna. Men så är det bara, man kan inte påverka vädret utan får bara göra det bästa utav situationen. Men hade vädret varit bättre hade jag garanterat fått en helt annan löpsupplevelse.
Kroppen responderade bra under träning veckorna innan loppet. Jag hade verkligen lust att springa och detta skulle bli årets höjdpunkt. Jag var inte övertänd som jag tror jag var när jag sprang i Berlin. Uppladdningen innan loppet var det inget fel på, hade sovit och ätit bra. MEN det var lite segt att gå och vänta till kl.22.30 för att starta, trots att jag är en kvällsmänniska.
Jag kom in i ett bra flyt och höll koll på klockan att det inte gick för fort i starten. Låg på 5-5.10 de första kilometrarna. Hade fokus på pust & teknik och löp avslappnat hela vägen. Efter 3km kom jag in i en veldig bra rytm och låg 4.50-4.55 men där blev jag dessverre liggande.
Vågade inte öka farten trots att allt kändes bra. Det sitter lite i huvudet, att jag är rädd för att gå på en smäll igen. Jag litar inte riktigt på min egen kapacitet att springa fortare fast jag vet att jag kan. DET STÖR MIG VELDIG!! Det handlar ju inte många sekunder per kilometer, marginalerna är små och det ger veldig stora utslag på sluttiden. Vet inte riktigt vad som hände, men jag tror var lite mentalt sliten och hade inte den där extra växeln som jag hade hoppats på. Jag tror också att vädret spelade en stor roll plus att banan var ganska tråkig, man sprang 10,5 kilometer en väg och vände för att löpa samma väg tillbaka.
Men nu är det gjort och det är inget jag får gjort något med nu. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag analyserar alltid varje lopp och tar lärdom av dem för att kunna göra det bättre nästa gång.
Nu blir det ingen mer halvmarathon innan i höst. Jag har ännu inte bestämt vilka lopp jag ska springa. Men innan dess ska jag springa några 10km lopp för att jobba mer med fart. Det är farten som jag måste jobba mer med och bli trygg på för att kunna springa snabbare också på halvmarathon. 10km lopp sliter inte lika mycket på kroppen och återhämtningen är kortare.
Nu tänkte jag ta mig lite semester! Tycker att jag förtjänar det! Jag kan inte hålla mig helt i ro trots att jag har semester, löpskorna är alltid med, löpning blir det också på semestern.
God sommarträning!
